Namn: Marcus Kaloudis
Ålder: 28 år
Familj: Mamma, pappa och två syskon
Bor: Stockholm

Vi på Fotbollslivet har fått träffa och intervjua Marcus Kaloudis som var i Iran under en period förra året och var tränare för den förre VM-spelaren Mehdi Mahdavikias akademi FC Kia. Marcus berättar om sin fotbollsupplevelse i Iran.

Vem är Marcus?

-Jag är född och uppvuxen i Hudiksvall i Hälsingland. Mitt fotbollsintresse var enormt under min uppväxt, särskilt i yngre tonåren. När mina vänner och jag inte spelade fotboll tillsammans grälade vi intensivt om vilka av Juventus, Roma och Milan som var bäst eller skröt för varandra om våra framgångar i datorspelen Championship- och Football Manager. Vi var alla väldigt inbitna supportrar och det kunde vara en nästan brutal jargong mellan oss ibland. Ett exempel är när Juventus förlorade Champions League-finalen på straffar mot Milan 2003 och jag grät i telefonen när en vän ringde och retade mig efter matchen.

Varför valde du att bli tränare?

-Jag hade en tränare i senare tonåren som var väldigt bra på att inkludera oss spelare i analyser av våra spelade matcher, vilket jag tyckte var väldigt roligt. Där började tankar om att bli tränare så smått att växa fram. Det var dock inte förrän långt senare, när jag flyttade till Stockholm för att arbeta som jurist, som de tankarna realiserades och jag valde att börja utbilda mig till tränare.

Vilka klubbar har du arbetat för?

-Tidigare har jag arbetat i AIK:s U-lagsverksamhet som är en del av AIK Ungdomsfotboll och senast i KIA Football Academy. Nyligen kom jag tillbaka till AIK Ungdom och är ny huvudtränare för 2018 års J16 där pojkar födda 2002 ingår.

Du var i Iran och jobbade för FC Kia?

-Det stämmer, närmare bestämt i Tehran och i den före detta iranska landslagsspelaren Mehdi Mahdavikas fotbollsakademi.

Hur hamnade du i Iran?

-Jag var tidigare i AIK assisterande tränare till Mehran Shadidipoor, en svensk/iransk tränare som också arbetat inom ungdomsfotbollen. Under tiden vi arbetade tillsammans så etablerade Mehran kontakt med Mehdi Mahdavikia, något som mynnade ut i att han så småningom också flyttade till Tehran för att arbeta i FC KIA. Jag fick via Mehran nys om att de behövde förstärka sitt tränarteam ytterligare. Eftersom Mehran och jag hade ett bra samarbete i AIK, så föll det sig ganska naturligt att även jag fick förfrågan om att komma till Tehran.

Språket måste ha varit ett hinder, hur löste du det?

-Eftersom bara ett fåtal spelare kunde prata engelska fick jag gå den hårda vägen och lära mig att ge instruktioner på persiska. Till en början kunde jag känna mig väldigt begränsad i språket, men ju mer jag lärde mig desto enklare och roligare blev det. Som tur är går det faktiskt att visa ett utförande och i kombination med att spelarna var väldigt måna om att vilja lära sig så gick det överlag väldigt bra.

Varför valde du att lämna Sverige och prova på i Iran?

-Jag var helt enkelt för nyfiken att inte ta chansen att dagligen få jobba med kanske Irans mest talangfulla fotbollsspelare.

Det är mycket skriverier om Iran, hur upplevde du landet?

-Det är klart att saker och ting är annorlunda än i Sverige. Men jag trivdes väldigt bra både socialt och i tränarrollen och den persiska maten är fantastisk! Det som överraskade mig mest var väl kanske den gästvänlighet och omtänksamhet och vilja att hjälpa som iranierna visade varandra, trots att man inte känner varandra.

Vad är ditt bästa minne från Iran?

-Dels en utflykt med bil via Tochalbergen till norra Iran och kaspiska havet. Det kanske låter konstigt men även alla timmarna i bilen till träningen tillsammans med Mehran. Där fick vi verkligen utrymme att inte bara prata fotboll och planera träningar, utan också lyssna på persisk musik och filosofera över tillvaron. Det blev nästan som en ritual!

Dela gärna denna artikel med dina vänner