Namn: Siavoush ”Sia” Fallahi
Ålder: 25 år
Familj: N/A
Bor: Stockholm

Fotbollslivet.se har fått intervjua journalisten Sia Fallahi. Sia berättar hur han blev en journalist, hur en arbetsdag kan se ut för honom och några av hans bästa minnen.

Vem är Sia?

-Jag är en 25 år gammal kille från Vällingby/Hässelby i Stockholm. Alla kallar mig Sia och jag är en fotbollsälskare av rang.

Vad har du för yrke?

-Jag arbetar som sportjournalist i grunden och jobbar med tv/digitala/sociala medier.

Hur valde du det yrket?

-Precis som många andra drömde jag väl om att bli fotbollsproffs. Då min kärlek för fotbollen var enorm och jag märkte att min talang inte var lika stor, så la jag tid och fokus på att skriva om fotboll då jag alltid haft en vass penna. Sen ung ålder har jag gillat att skriva och diskutera fotboll. Alla som känner mig vet att jag alltid haft många åsikter om egentligen allt, men fotboll var det jag brann för och då kom det som en normal väg att gå att bli journalist. Sen har jag haft turen/skickligheten att nischa mig mot fotboll och sedan komma in i sportjournalistiken där jag varit yrkesverksam i fyra år nu.

Varför valde du det yrket?

-Jag valde yrket med drömmen om att kunna jobba med det jag älskar, vilket är fotboll. Som många andra har jag problem med att motivera mig när jag gör saker som jag inte riktigt tycker om och sett till att jag inte kan livnära mig på att spela fotboll hela dagarna så valde jag journalistiken som vägen till att jobba med det jag älskar.

Hur kan en vanlig dag på ditt jobb se ut?

-Det beror lite på vad jag ska göra. Om jag jobbar med tv så förbereder jag mig minst en vecka före matchen/sändningen man ska behandla. Det handlar om att läsa och ta in mycket information. På själva sändningsdagen så lägger man ned mycket tid i studion för att repetera och förbereda sig inför sändning. Sen när det är live så flyter det bara på. Om jag jobbar med digitalt så är mitt jobb mer likt andras jobb, in på kontoret och håll sociala flöden uppdaterade med videoinnehåll.

Hur många timmar jobbar du under en vecka?

-Det beror helt på hur mycket man har att göra och vad kanalen visar. Jag jobbar nog mer än den som har ett 9-17 jobb men mindre än många andra människor i världen. Det jag är glad över är att jag ofta får jobba med något jag älskar och att man då inte tänker så mycket på hur mycket man jobbar eller hur många timmar det blir. I februari var det OS till exempel och då var arbetsbördan väldigt mycket högre än vanligt, så ibland är det mer och ibland är det mindre, men jag har turen att jobba med något som jag brinner för.

Hur kommer du i kontakt med personer som du ska intervjua?

-Allt beror på. När jag hade mina egna hemsidor eller skrev på SvenskaFans eller andra sidor så var det oftast genom att mejla, Facebooka eller ringa personer som man fick göra en intervju. När man jobbar med tv är det annorlunda då de som sänder matcherna ofta har tillgång till spelare. Det var dock längesen jag var renodlad reporter och hade som jobb att göra intervjuer. Om det är något för min hemsida då brukar jag ringa. Senaste intervjun jag gjorde var med Buffon, då blev jag blixtinkallad på att intervjua Buffon och Ventura pga att jag pratar flytande italienska. Då är det Eurosport som fixar allt och vi har en egen plats där vi kan göra intervjun, stor skillnad från när man jagade spelare i mixade zonen.

Du skriver väldigt mycket om ditt favoritlag Inter, hur kom det sig att du började heja på dem?

-Jag började hålla på Inter pga att Ronaldo spelade för klubben när jag växte upp. Ronaldo var min stora idol och det rådde stor brassemani över hela världen. Sen så har jag alltid gillat blått och svart som färger, vilket passar bra ihop med min passion för Inter. När Ronaldo sedermera lämnade så blev jag kvar och så har det varit sen dess. Sen är det vackert att Inter fått sitt namn efter orden: "Internazionale, för att vi är bröder av världen" yttrades. Något jag kan identifiera mig med.

Är det inte svårt att vara opartisk när du skriver om ditt favoritlag?

-Jag tycker inte det är svårt att vara opartisk, snarare tvärtom, att följa ett lag slaviskt gör att man har bättre koll på både det positiva och negativa med laget. Sen tror jag att det är få som är opartiska. Alla som tycker, är färgade när de tycker. Vad det beror på kan vara olika, men jag har svårt att se någon som skulle vara 100% opartisk. Att jag håller på Inter, med stor passion, gör också att jag följer alla andra lag i Serie A mer än jag hade gjort annars, vilket ger mig en kunskap att döma även andra lag. Sen så måste man se skillnaden på journalisten Sia och supportern Sia. Står jag i TV och pratar om Serie A, har jag ett ansvar för att alla som tittar ska känna att jag är neutral i mina åsikter.

Vad är ditt bästa minne som journalist?

-Det är många fina minnen jag har som journalist. Några som sticker ut är min tv-debut med Arne Hegerfors på SVT. Någon kom på den briljanta idén att man skulle förena olika generationer av journalister och det hela blev ett trevligt samtal mellan mig och Arne på nyhetsmorgon i SVT. Vi snackade om fotbolls-VM, olika sätt att jobba på och hur det var på hans tid, då insåg jag hur annorlunda den gamla skolans journalistik är. Vi har så mycket större tillgång till information idag än man hade för bara 10 eller 20 år sen, något som underlättar förberedelserna för en journalist men som också gör att det ställs högre krav från publiken som är mer påläst. Utöver det så minns jag med glädje när jag gjorde comeback i rutan med Bundesliga, VM-kval och Europa League. Det var ballt att göra studio inför Europa League och sen få höra att det var 200 000 som tittade på programmet. Det är också kul att titta tillbaka på allt som jag gjorde för mina egna sidor, där man inte hade någon enkel väg in till klubbar och spelare. Bland annat intervjuade jag Francesco Toldo i nästan 20 minuter och Edison Cavani på Råsunda, bara genom att älska fotboll, ha ett stort driv och en stor passion för journalistik.

Dela gärna denna artikel med dina vänner